MLI & FINA. Fotoblogg

Alltså det knakar och skaver i min kropp när jag rör mig. Det är lika bra att stilla sitta kvar, fastklistrad vid datorn och titta på keffa rymdbilder som vanligt. fyfan för världen att det finns så mycket att tänka på. Jag får ångest av att inte försöka knäcka Einsteins kosmiska konstant och hur de 22 ihoprullade dimensionerna egentligen fungerar och så. Ändå fördjupar jag mig hellre i oändliga mängder tumblrs och mat och ibland tillochmed känslor och andra primitiva sysselsättningar. Okej djur är jättenajs och visst avundas man dem ibland men herregud nu är jag ju människa och borde komma någonstans med allt skit jag samlat på mig genom åren. Jag borde samla på mig ny viktig skit och komma underfund med något här i livet för nu känns inget riktigt säkert. Men å andra sidan får jag ångest av att tänka också. Herregud. Det svåraste är att inte veta vad man vill. Jag brukade ha en sån solklar uppfattning om mig själv och om omvärlden. Jag kände mig själv så bra och världen ännu bättre. Vafan hände? Jo nu undrar jag en grej eller två. Can you feel me? liksom förstår ni min poäng. Och är det möjligtvis någon av er, kära bloggläsare, som känner mig bättre än vad jag gör själv för då behöver vi nog ta ett snack. 

xoxo Fina